Arkiv

Först vill jag tacka alla för era lyckönskningar till valparna!

Pebbles stackarn började flåsa och bädda på söndagen precis som beräknat men tempen gick inte ner under 37 grader så det blev en lång natt! När klockan visade på 04.15 visade äntligen tempen på 36,6 och vi kände att nu kommer dom väl kanske på fm. Men ack vad vi bedrog oss! Under dagen hade vi kontakt med tre olika veterinärer som alla sa samma sak att så länge tempen är låg så är det ingen fara, ni ska se att dom kommer snart. Så vi fortsatte vårat väntande och höll koll på tempen. När så klockan blev 23,30 satte värkarbetet äntligen igång! Men efter en stund kändes det som att detta är inte okej. Vi ringde Blå Stjärnan i Gbg och efter att ha redogjort för händelseförlppet tyckte dom att det var nog bäst att vi kom in.

När vi kom dit tog dom en röntgen på henne för att se hur valparna låg och utifrån de tyckte veterinären att vi skulle ge henne kalkdropp och värkstimulerande. Det tog inte lång tid innan detta satte igång att värka och Pebbles krystade för glatta livet men ingenting hände. Jag känner en nos sa veterinären men den rör sig inte! Vi måste nog övervåga ett akutsnitt om valparna ska ha en chans? Självklart sa vi! Pebbles gick iväg och vi fick vackert sitta där och vänta. Att ca en timme kan vara så lång är ju helt otroligt! Äntligen kom då djursjukvårdaren med en handduk och i den låg tre helt underbara små killar! Det visade sig att den stora svarta killen hade legat på rygg visserligen med näsan åt rätt håll men böjd åt fel håll. Killen var ju inte så liten precis, han vägde 630 g! Tjejen försvann in på operation igen men kom ut efter en stund och förklarade att livmodern inte ville dra ihop sig utan bara fortsatte att blöda så var det ok att ta bort den om dom inte fick stopp på de? Annars fanns risken att hon skulle förblöda! Vilken fråga???? Rädda hunden så klart! Tyvärr så fick dom ta bort den så några mer valpar blir det inte för Pebbles.

Detta var nog dom två längsta dygnen jag upplevt på mycket länge och jag hoppas jag inte behöver uppleva det igen. Idag mår mor och söner jätte bra och man kan se hur dom växer. Här kommer lite bilder, se och njut!